Sussi Tasinazzo

Kategori: Häst

Med facit i hand

Läste ett gammalt blogginlägg om hur jag uppfattade Enya.. Det är två år sen, alltså hade jag ägt henne i lite mer än 2 år när jag skrev detta:

Hmm, vad ska man säga om denna prinsessa? Enya är mycket speciell. Hon är fruktansvärt intelligent och ödmjuk när hon vill. Men hon är absolut ingen lätt häst att ha och göra med. Hon kräver MYCKET tid och kärlek för att hon ska våga lita på en. Anledningen till denna vet vi inte säkert. Men det kan ha något med att göra om hästhållningen i Polen, innan hon kom till Sverige som 4-5 åring. Hon kräver otroligt mycket genom både ridning och utöver det. Hon tror sig vara mycket större än vad hon egentligen är och har ett jävla temperament. Pigg och kan vara het i ridningen. Busig när man rider ut, med bockning, stegring och kanske inte alls känner för att sammarbeta. Då gäller det att absolut aldrig ge sig med denna madam. Men det har hänt att jag varit tvungen att hoppa av då hon kan flippa om andra hästar (särskilt hingstar) är i närheten. Man skulle knappast kunna säga att hon är en nybörjar häst då många hästkunniga ridit henne och säger att hon är svår. Men jag har lärt mig att gilla utmaningen hon ger mig. För det känns så sjukt mycket bättre när man klarar det som varit omöjligt innan. Men hon är OTROLIGT snäll och en pensionärshäst om man inte är hästvan. Hur snäll som helst är hon då. 

Enya är nog egentligen en ganska osäker häst som inte riktigt lärt sig hur man ska bete sig. Hon kan vara dominant bland andra hästar där hon borde inse att hon faktiskt inte har  något att säga till om. Men, hon gör så gott hon kan och ibland blir det lite fel. Inget man kan göra åt. Bara träning som gäller.

För mig betyder hon så otroligt mycket! Hon har burit mitt liv många gånger och hon har varit mitt ljus i många mörka stunder. Jag har fått kämpa med henne. Gråtit, varit arg, hatat, älskat... Allt... Men idag så skulle jag inte byta henne mot alla hästar i världen. För hon är så sjukt speciell. 

Det är så svårt att beskriva henne. För man måste nästan träffa henne för att förstå. Men huvudsaken är den att hon är min och att jag är så otroligt nöjd med henne. Min lilla diva. Mitt älskade hjärta! 

 

Idag :

Jag skulle fortfarande beskriva henne som en prinsessa. En ren diva i nästan allting. Dock totalt livsfarlig ibland och en häst som man lätt kunde tappa hoppet om eftersom hon tog så mycket energi psykiskt. Men hon anpassade sig väldigt mycket efter mitt humör... Var jag ledsen fick hon liksom ta ansvaret för ridpasset... Hon förstod mig på ett sätt som jag har svårt att tro någon skulle kunna förstå mig. Men hon var ingen lätt häst... Hon är den absolut svåraste hästen jag suttit på i hela mitt liv. Så känslig men ändå död, så pigg men ändå tillbakadragen, så rädd men så nyfiken, så stark och så svag... Hon var två motsatser i en. Hon var totalt vild ena sekunden för att knappt gå fram nästa. Man var hela tiden beredd på nya saker och att jag inte dött än är helt ofattbart för mig och min stackars mamma. Jag skrattar i efterhand över hur hon kunde bråka med mig. I flera timmar kunde hon jävlas. Backa ner i diken, stegra på asfaltsvägar, steppa runt, bocka på snedden, springa iväg.... Men jag skulle aldrig velat byta ut den hästen mot något annat. Även om jag inte kunde rida henne första halvåret. Hon hatade mig, innan hon faktiskt började lita på mig. Kunde inte ens hoppa upp på henne innan hon drog iväg. Kunde inte tränsa eller sadla henne för då tryckte hon upp mig mot väggen och drog. Allt tog sin lilla tid. Tog lång tid innan jag kunde leda henne i bara grimma osv osv... Det var min första häst... Jag var 14 och hade bara ridit ridskola innan... Var rädd för henne största delen av tiden i början... Men varje gång mamma frågade om jag ville byta häst sa jag NEJ... Jag ville ha HENNE... 

Efter många års slit, tårar, brytna ben, förstörda knän, hopplöshet, psykiska kollapser, självmordsförsök och mentalt kaos... LYCKADES vi 4 året tillsammans ta oss till en tävling. Den känslan går inte och beskriva. Stoltheten efter att folk sagt att hon borde skickas till slakt för att hon var hopplös. Att JAG red in där med henne... Att jag lärt mig så oerhört av den hästen... Kärleken och förtroendet till varandra växte sig så oerhört starkt. Tror inte folk kan förstå hur starkt vårt band var efter denna resan. Hon älskade mig VILLKORSLÖST! Vad jag än gjorde, när jag inte orkade... Kom hon med sitt huvud och lade det mot min panna... 

Men allt tog ju så sorgligt slut när allt började gå bra... Sista gången jag träffade henne hade hon så ont att hon skakade i transporten. Hela bogen var uppsvullen. Jag drog handen genom hela henne en sista gång, kliade henne på örat en sista gång och sen pussades vi. Hade lärt henne ordet puss innan, och det värsta av allt... Var att när jag bröt ihop för att gå där ifrån, kollade hon upp med sina LEDSNA ögon och följde mina steg så långt hon kunde. Det kommer ALLTID sitta i mig. Den synen...

 

Med facit i hand... Skulle jag valt en annan häst? Nej, det skulle jag aldrig. Hon lärde mig alla mina kunskaper jag besitter idag. Hon lärde mig vad ett starkt band innebar, hon lärde mig ovillkorlig kärlek. Hon lärde mig framför allt att inte ge upp hoppet... Hur skulle jag kunna vilja byta bort det?

Jag saknar henne varje dag. Jag har svårt att tänka mig att jag ska få känna den ridkänslan jag hade på henne för jävlar, hon hade kapacitet. Jag har svårt att hitta det på en annan häst. Kommer liksom inte in i den rätta känslan... Antagligen för att min och Enyas träning VAR på KÄNSLA... När jag sitter på andra hästar känns det mer ytligt... Jag gör samma saker men det känns inte enda in i själen... Och jag hoppas verkligen, verkligen att jag kan hitta en häst som Enya igen. Även om det inte blir detsamma så hoppas jag att jag någon gång får uppleva samma känsla... 

Min vackra ängel... Aldrig har jag sörjt något så djupt som dig. Saknar dig! <3

 

Tuffaste beslutet i hela mitt liv

Har beslutat mig för, efter MYCKET om och men... Fram och tillbaka... för att sälja min ängel. Jag kan verkligen inte förstå att jag ska göra detta. Det känns som att bryta ihop inombords men ingenting syns. Detta är fruktansvärt jobbigt för mig. Och jag HOPPAS, bara HOPPAS att folk SNÄLLA kan låta mitt beslut vara ifred. Att de inte kommer med elaka kommentarer. För det är fan jobbigt som det är.

Under dessa år med henne har jag ALLTID velat hennes bästa. Vi har gjort allt tillsammans och utan henne hade jag inte varit den ryttaren eller den MÄNNISKAN jag är idag. Hon har räddat mitt liv såå många gånger och gett mig oändlig kärlek hur hemskt jag än betett mig. Och det är precis därför jag måste göra detta.

Jag vill att hon ska få komma till en familj, där hon ska få lulla runt och ridas i skogen. Mysas och gosas utan massa krav. Hon har lärt mig allt jag kan idag. Verkligen allt. Och jag vill låta henne lära andra nu också. Jag vill att någon ska bli lika kär i henne som jag blev första gången jag såg henne. Jag hoppas verkligen att det finns någon kille/tjej som vill ut i skogen, gosa, leka och allmänt ha en fin häst vid sin sida. Jag hoppas verkligen på det. 

Jag vill ge henne den chansen i livet. Hon kommer kanske inte hålla för MINA mål, men hon kan absolut hålla för andras. Och det är precis den chansen jag vill ge henne. Vår resa är slut. Men gudarna ska veta att jag fan ska ha ett öga på henne tills den dagen hon dör. Hon har gjort allt för mig. Så då är det min tur att se till att hon kommer till den bästa familjen någonsin.

Nu när hon är frisk (vilket vi inte trodde hon skulle bli) så ger vi henne denna chansen! 

Jag ber er att stänga igen eran jävla käft om elaka kommentarer. För vad ni än har hört om mig osv... Tro mig, jag kommer ALLTID göra det som är bäst för Enya. ALLTID. 

 

Så om ni känner någon som vill ha en jäkligt speciell häst, tveka inte av att höra av er! 

Sanningen om Enya

Jag behöver skriva av mig. Berätta om hur läget är egentligen. Hur fan allt bara går emot mig och hur jag måste se min häst tyna bort. 

18 December 2015 ska jag rida, Enya är blockhalt. Sen dess har hon varit KONSTANT halt, även med kortison. Sen satte jag igång henne igen. Då blev hon blockhalt igen. Efter 6 veterinär besök och gjort ALLT vi kan så säger dem att Enya kommer inte hålla. Hon kommer inte bli bättre. Hon har fått en skada i mjukdelarna och det enda ATG kunde rekommendera var att åka till Helsingborg och göra en operation i knät för att kolla hur illa det är. Detta skulle kosta 30 000 kr. Och det vägrade försäkringen betala för att det är mer än vad vi köpte Enya för. Eller hon kostade 35000 kr allt som allt. 

Vi har lagt OERHÖRT mycket pengar på Enya senaste halvåret. Om man räknar med att alla besök varit mellan 5000 till 20000 kr. 

Vi lät henne vila. Sen var hon blockhalt en dag. Vi åker akut till Vet dagen efter och hon går prima. Första dagen på flera månader. Så de kunde inte döma ut henne. De kände inte på hennes ben som jämnt är varmt och svullet. De gjorde inget böjprov då och skickade bara hem oss med kommentaren om att jag ska rida henne tills hon blir halt igen eftersom hon ändå aldrig kommer hålla.

Efter 2 veckor igen så var hon blockhalt i hagen på morgonen och vi ringde ut vet akut igen samma dag. Men när hon skulle springa var hon helt ok. Böjprovet gick knappt att genomföra då hon stegrade och stökade, för att det gjorde ont. Och hon gör ALDRIG så annars. 

Vår hovslagare blev även förvånad på hennes beteende för 1 vecka sen. Enya tycker det är skönt att bli skodd och brukar sova. Hon tycker det är såååå skönt. Världens snällaste att sko. Men sist så slängde hon med frambenet när hovis skulle ta upp det. Hon vägrade och spände sig i hela kroppen. Hovis sa

"Detta stämmer inte. Något är riktigt,riktigt fel med henne".

Hon är ungefär halt varannan dag. Står hon bara i hagen är hon inte halt men fortfarande varm i benet och vill inte att man ska böja det. Hon undviker att springa och har blivit totalt personlighetsförändrad. Hon blir tjurig av att gå och vill helst inte göra särskilt mycket. Mina glada, lite galna ponny har blivit deprimerad. Känner inte igen henne alls. 

Vet skickade in papprerna till försäkringsbolaget. Sa att hon är kroniskt halt. Men hon skrev även att hon inte tänkte döma ut henne då hon kan gå som sällskapshäst. Försäkringsbolaget gav avslag idag.

Hur jag än gör så sitter detta som ett jävla skavsår på min själ för jag vet inte vad jag ska göra längre. Hon har gått som tävlingshäst och är ingen häst som trivs med att stå såhär. Jag kan inte bara avliva henne och gå 10 000 kr back för då kommer jag inte kunna fortsätta med min dröm inom dressyren.

Detta året var ju det året vi skulle tävla Super helgen. Sen skulle jag sålt henne till någon som ville gosa med henne och rida i skogen. Sen köpa en ny tävlingshäst för pengarna. Nu kommer jag inte få 10 000 kr för Enya. Hon har rasat 50 000 kr i värde genom denna skadan. 

Jag vill kunna fortsätta med min sport. Jag har hållt på med detta hela mitt liv. Det är klart jag blir ledsen. När jag måste välja mellan att plåga min bästavän eller inte ha råd att fortsätta. Fan... 

 

Nu vet ni hela berättelsen. Vill ni ge tips, do it. Men snälla, ge mig inga elakheter nu. Mår tillräckligt dåligt som det är.

 

Men jävla ATG

Har utvecklat ett stort hat mot ATG... inte för att det är något fel på min veterinär... Men kan bli så jävla arg på deras okunskap och ickevilja till att göra det som är bäst för hästen. Det enda som hände att man ska vänta och låta hästen lida. Det är så orättvist och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.

Nu ska vi ringa så FORT Enya visar hälta igen, eftersom att när vi väl var där idag var det första gången på 4 månader hon sprang rent. Så jävla typiskt. 

När kan detta helvetet ta slut?

Sista bilden som togs uppe på hästryggen...

Tårarna bara rinner

Jag vet inte hur man ska kunna förklara känslan över att inte kunna göra någonting när ens häst har ont. Att hon antagligen aldrig mer kommer kunna galoppera utan att få ont igen. Jag är så ledsen för att jag vill kunna rädda henne men jag tror inte ens själv på att det kommer gå. Jag är så himla ledsen över att behöva se henne såhär så jag vill helt enkelt inte se henne alls. Hör ni hur det låter? Förstår ni ens hur mycket jag hatar mig själv för att jag verkligen inte kan göra någonting. Ingenting.

Jag ska låta henne stå i 3 månader till i en hage, för att försäkringsbolaget inte vill ta kostnaden på besöket i Helsingborg. Är hon inte bättre om 3 månader blir hon utdömd och det är så orättvist mot henne. Usch.

Jag ber om ursäkt om jag inte har någon lust att blogga förutom deppsaker. Vill bara kunna skriva av mig .

Bästa bilden som någonsin tagits på oss. Den lyckan går verkligen inte ens att beskriva.

Either find a way or make one

Good morning people!

Beklagar att jag är så jävla depp just nu. Allmänt trött på saker och ting och orolig för mitt hjärta som ska in till ATG idag igen. Känner på mig att prognosen inte är god och att folk bara ger mig falska förhoppningar. Blir så arg på att man inte kan hitta felet. Det är så jobbigt att bara vänta och rädslan över att hon antagligen inte kommer bli okej igen. Och det är det värsta man kan va med om som hästmänniska. Så idag är jag lite nere. Men, men!

 

Måste försöka tänka på vad som är bäst. Inte för mig utan för Enya.

Bilderna är från när andra gången jag satt upp på henne nu när jag skulle sätta igång henne. Hon var så himla duktig!

 

Bil

Gud hatar mig.

Ja, jo.. NU tänker jag lägga mig som ett offer och gråta. Jag ska sätta på mig världens största offertröja och hoppas Gud ser mig nu och undrar vad fan håller på med. Detta året, började skit. På alla möjliga vis. Enya var allvarligt skadad, min bror dog... Jag kastade typ alla vänner jag hade...

Jag behöver inte säga mer.

 

Men förstår ni ens... Jag hann rida TRE gånger... TRE JÄVLA GÅNGER PÅ 3 MÅNADER... Sen idag, är det kört igen. Enya är halt igen. På samma ben som innan. Jag vill gråta men kommer inga jävla tårar fram. Vill lägga mig ner och dö för jag pallar inte alla motgångar jämnt och ständigt. 

Förbannade jävla helvete.

Jävla karma. Hitta någon annan att jävlas med. 

För allvarligt, jag pallar inte detta mer....

Känslan av att behöva börja om!

Satt upp på Enya för första gången sen den 18 december ( dagen hon blev skadad ) och sen dess har det varit fram och tillbaka. 

Jag räknade med att behöva träna upp mycket, men inte såhär mycket. Idag satte jag mig på hästen jag tränade upp. Hästen som knappt gick och rida fint och som hela tiden stod mer på svängen eller frambenen än alla fyra. 1 helt år av slitande med mina tränare och jag är på ruta ett igen. Det är så himla psykiskt påfrestande eftersom det inte är första gången jag får börja om från ruta 1. Så ridpasset gick helt enkelt sådär. Även om jag inte ens krävde att hon skulle göra något svårt var det som bortblåst och det mesta gick ut på att få henne sluta tjura över allt jag krävde av henne. 

Men förhoppningsvis är det bättre imorgon. Jag hoppas hon bara hade en väldigt dålig dag.

 

Jävla skit.

 

Check this out

Här har vi en av nouws största hästbloggar! Hur coolt är inte det? Fina , Fina Linnea vad jag saknar dig!Kyss


http://nouw.com/linneahasselquist 

Tyvärr blir det ingen länk då forme fuckade och jag inte kan med den gamla sidan! Men hoppas ni kan gå in på den ändå!!

Allt om Enya!

Har inte mycket att göra såhär mitt i natten så gör ett efterlängtat inlägg om Enya! Enya heter egentligen Enta men tyckte det var fult så bytte! Hon är 11 år, tysk ridponny från Polen! Hon kom till Sverige som 5 åring och hade då haft en väldigt dålig uppväxt. Ingen vet riktigt hur men det märks än idag att hon blivit felbehandlad av människor. Hon blir lätt nervös och stressad av att vara själv, är hysterisk på mat och har himla respekt för ridspön. Som häst och person är hon en bulldozer helt enkelt. Ett powerpaket som tar ett bra tag att lära sig hantera! Ena sekunden är hon tvärlugn för att nästa stå på bakbenen. Hon har ett jävla humör och det är hon som bestämmer. Vill hon inte bli hämtad i hagen går hon åt andra hållet helt enkelt. Men genomgo Samt lite speciell. När jag letade häst ville jag ha en nätt svartbrun häst. Som var lugn och stabil. Vi testade säkert 3 hästar innan mamma hittade Enya. I Nybro stod hon. Jag tyckte inte hon var attraktiv på bilderna, Jag ville ju ha en mörk häst med långa ben. Men vi åkte och tittade. Redan när jag kom in i boxen kände jag "wow det är hon! Det är hon jag ska ha". Efter fem minuter hade jag redan bestämt mig att henne ville jag ha! Provridningen gick åt helvete. Vilken bråkstake hon var. Men ändå, det var hon jag ville ha. Vi köpte henne. Första besiktningen gick hon tyvÄrr inte igenom på böjprovet... Mamma tyckte jag skulle kolla andra hästar men jag vägrade. 2 v senare gick hon igenom och hon var min. Jag var så lycklig att jag grät hela vägen till stallet. Så himla fin hon var. Så fin. Första halvåret var ett helvete, kunde inte sitta upp på henne själv och skulle jag fatta en galopp kunde det ta 40 minuter. Hon bockade, skena och stegra. Jag fick allt lära mig sitta kvar!!😂 3 år senare efter en bruten fotled, 2 operationer och dålig psykisk hälsa är hon fortfarande min. Hon räddade livet på mig då och gör än idag. Utan henne hade Jag inte levt idag. Den kärlek jag har till henne kan ingen ta ifrån mig! Om några veckor startar vi första tävlingen och hon har aldrig varit finare. Hon är min livsglädje och lite till! Det var bara ödet, för med henne är jag lycklig!💗

Bokade & klara

I Augusti blir det tävling för min del! En på Öland och helgen efter det i långasjö! Hoppas allt går vägen nu då!

 

Har suttit och försökt redigera ihop en film och precis när jag är klar med skiten så hamnar något blått mitt på filmduken och allt var förjäves. Jävla skit, här sitter man i flera timmar och sen blir det dåligt i alla fall!

 

Men ni kommer få se den ändå, även om den skulle varit utan det blåa som täcker allt!!cry

 

 

 

Världens bästa...

Fick ett par vita ridbyxor av Lukas för artist varit ganska ledsen de senaste dagarna. Mamma köpte ett par lika dana fast i marinblått o är såååå tacksam! Älskar er💕💕💕

Bra ridövningar

Idag tänkte jag jobba igenom Enya i traven. Hon har haft en vilovecka då jag bara ridit 2 gånger och båda har varit ganska hårda galoppträningar så förgår hade jag longering med henne och idag tänkte jag bara rida igenom henne ordentligt. Vill börja mjukt så hennes kropp inte får en chock. Hon vår lite väl pigg i förgår så jag ska låta henne svettas lite idag. Jag tänkte känna igenom hennes sidor lite idag, min uppfattning är att om man inte ridit på några dagar blir man lätt känsligare sjlv och känner tydligare om hon är stel i någon sida. Öppna och slutna tycker jag är en kanon övning, både för att Enya tycker det är roligt och sen för att det är lätt att jobba igenom dem så. 

Tänkte lägga upp passet såhär. 

- Skänkelvikning i skritt. Tempoväxlingar i skritt. Öppna slutna i skritt. 

- Jogga igång henne 

- Tempoväxlingar

- Öppna slutna i traven

- Jogga av henne

 

Ungefär 30-40 min pass. 

 

 

Tack till mina tränare!

Dagens jobb gick ut på att miljöträna min bebis samt att Elin hoppade lite efter uteritten! Allt gick så fruktansvärt bra och det var så roligt att se en förändring. 

Jag är så himla glad över att dem hjälp mig så himla mycket. På bara några månader har min häst gått från oridbar till att snart starta en tävling i LB. Från att vare bråkig till att bli lugn. Jag har lärt mig så mycket denna veckan av att se hur dem hanterar sina hästar och jag är så fruktansvärt tacksam över att jag fått chansen att få praktisera hos dem. Finare hästmänniskor får man leta efter! 

Tack vare dem blev ridningen rolig igen. Tack vare dem har jag kommit någonstans och det går inte tacka nog för det! Ni är så fantastiska som inte slutat tro på mig och Enya. 

Ni fick mig att inse att allt inte bara handlar om att det ska se fint ut. Min ridning har blivit bättre, Enya har blivit tryggare och vi har blivit mer samansvettsade.

Så detta är mitt tack till Elin & Sara Trast. Tack för denna underbara veckan och tack för allt ni lärt mig. Jag ser fram emot att fortsätta lära mig massor av er samt Team Prinsessan. Ni är så jävla bra! 

5 Nya

Har precis lagat ihop lite mat efter duschen, blev sen ikväll! Jag åkte först till stan och shoppade med mamma, sen åkte jag till Lukas en sväng och sen kom mina tränare och hämtade mig där och vi åkte till Subway! Goa tränare som både bjuder på mat och nya ridhandskar som jag fick! Så himla snällt gjort, VERKLIGEN! 

Sen åkte vi till öland till unghästarna och schabraktränade dem och sen red vi några andra. Det är roligt att hantera unghästarna, man lär sig att ha ett sådant lugn i sig själv och det är verkligen intressant att se utvecklingen! 

 

Nu blir det att fortätta fokusera på min mat! Är så jävla trött! kiss

Ett par shorts, en kjol, en tröja och ett par skinnbyxor. Allt från BikBok. Samt ridhandskarna!!