Sussi Tasinazzo

Gårdagen

Gårdagens spontana ryck var att dra till Linnea och sova där. Hon fick även ta ett pass med min lilla häst, vilket gick förjävla bra faktiskt. Det är så himla roligt att se någon anna rida henne. 

Sen åkte vi hem till henne och hade en väldigt mysig kväll så det fick mig verkligen må bra. Haft så mycket i mitt huvud nu senaste tiden men att göra något som att åka till Linnea får mig att må så himla mycket bättre!

 

 

 

 

Herreminguuuuuud

Haft fullt upp nu i några dagar så har tyvärr inte hunnit blogga ett jävla skit. Men mycket har hänt verkligen så jag är en glad tjej!

Jag har träffat en person jag verkligen inte trodde jag skulle klicka så jävla bra med, men jag ser fram emot en sjukt bra vänskap där. 

Jag har träffat min pojkvän och några vänner till honom, vilket var riktigt roligt. Hade en jättetrevlig dag och natt. 

Jag var hos min finaste vän Linnea och hade världens bästa övernattning typ. Utan henne hade jag inte klarat mycket. 

Jag fixade mina naglar, dock blev dem skitfula men annars är det ju alltid nice med fräscha naglar.

Utöverdetta har jag pluggat som ett djur och skickat in säkert 5 instatser så den prestationen är jag mycket nöjd över.

Nu längtar jag bara tills mitt hjärta ska komma hit!

 

Samhället skrämmer mig

Börjar med att säga att jag tycker det är väldigt, väldigt tråkigt att jag inte hade fler läsare på inlägget jag skrev igår. För det var någpt värt att läsa för samhället, men ändå väljer folk att hellre klicka in på en modeblogg utan något annat än yta. Jag blir så ledsen över att se detta. Men jag hoppas, att jag kunde få över någon bra mening med det jag skrev, det är mer värt en alla unika läsare i världen. Men, men. Jag gjorde så gott jag kunde sen att sämhället hellre fokuserar på kläder en människor, det är bara sjukt. 

Tack för alla fina kommentarer och stöttning jag fått i alla fall! Det är guld värt!

Mitt självskadebeteende

Detta är något jag vill berätta och prata om pågrund av att det anses vara en smutsig sak i samhället. Som att det måste döljas. Som om något hemskt skulle hända om du visade vad du gått igenom. Jag vill öppna folks ögon, få andra att våga berätta sin historia. Så detta är MIN historia.

 

Jag bodde på behandlingshem under väldigt lång tid, där jag mådde RIKTIGT, RIKTIGT dåligt. Redan som liten hade jag olika typer av självskadebeteende, så som att borra in naglarna i armarna tills det gick hål, men hade ändå lovat att aldrig skära mig själv. För jag ville vara starkare så.

Tyvärr kom mina demoner ikapp mig, dem fick mig att sluta äta, jag kunde inte gå upp ur sängen för mina ben bar mig inte längre. Mina ångestattacker blev värre för varje dag och jag stod inte ut. Jag orkade inte mer. Ville inte mer. Jag gjorde allt för att hitta ett sätt att hantera det på. Jag hade hört folk som skar sig själv. Sett det, men aldrig funderat på det. Förens jag tappade förståndet helt, låg ihopkuren till en boll på golvet i flera timmar, skrek och grät, för mina demoner var vid min sida och plågade mig. Då gav jag upp, då hämtade jag en rakhyvel, jag skakade, var livrädd. Kastade bort den för ville försöka vara stark, men det blev inte bättre, mina demoner kröp närmre och närmre. Själv kröp jag till rakhyveln, satte mig mot väggen, tryckte, drog. Jag slutade inte förens jag hade säkert 20 blödande sår. Då slutade jag gråta, slutande ha ont. Allt släppte. Jag andades och kände hur förbannat jävla ont det gjorde efteråt. Men jag var lättad och demonerna hade tystnat. Jag la om såren, gick och la mig som om ingenting hade hänt. 

Tyvärr var detta en början på ett hemskt beteende som jag utvecklade. Jag gick aldrig utan mina blad. Jag hade dem med mig vart jag än gick. Jag kunde sitta på skoltoaletten och skära mig. Sen gå ut som om ingenting hade hänt och hade jag inte berättat som det var för människor, hade ingen märkt det. Jag var tvungen att gå till skolsyster ett antal gånger för att lägga förband eftersom de blödde igenom mina tröjor. Jag gjorde detta allt mer ofta.

Efter mediciner hit och dit, hittade jag rätt. Jag började må liiite bättre. Jag flyttade hem, började skära mig mindre. Men det hände fortfarande i alla fall en gång i veckan. Det var mitt sätt att klara av ångesten. Ja, jag har depression och panikångest på papper så ni behöver inte säga att jag hittar på något. 

Ju mer jag höjde min medicin och efter dåliga förhållande började jag må bättre. Det hände allt mer sällan tack all terapi och ren vilja att sluta. Tyvärr trillar jag dit ibland. När mina demoner sitter på mig och skriker, då försöker jag vara stark, men det är inte lätt. Nu har jag inte gjort det på en månad. Jag vet att människor i skolan kollar på mina armar. De ser, att de inte är gamla. De var djupa. Och ett var för att avsluta det vi kallar livet. Jag vet att vuxna inte tycker om mitt "proviserande" sätt att gå i t-shirt. Men varför får jag inte gå som alla andra, bara för att mina armar visar det jag kämpat med inombords? Är jag äcklig för att jag har ärr? Nej, verkligen inte. Jag är stolt över dem. Jag är stolt över att jag vunnit så många gånger och att jag varje dag går upp med tanken av att vinna över demonerna. De har redan förstört så mycket. 

Jag är precis som alla andra människor, bara det att mina ärr visar på en människa som varit med i ett krig, ett krig på flera år. Och jag är stolt över att jag vann.

De flesta av mina ärr har läkt, bleknat ut efter ett år. Därför folk ibland inte tror att det var så illa som det faktiskt var. Men har GRYM läkhud. Men de ärren som pryder mig nu, de kommer alltid sitta där och påminna mig om mitt inre krig. Det kommer ge mig styrka, för jag har vunnit. Jag ska må bra. Jag ska bli frisk från allt. Och aldrig, aldrig mer låta demonerna komma så nära inpå mitt liv. 

För jag vet, jag är starkare än så.

 

Har ni läst ända hit, då hoppas jag att du fått en uppfattning av hur jobbigt det kan vara. Jag hoppas du älskar människan bredvid dig precis lika mycket som mina vänner och familj gör, även om jag har ärr. Det är inget smutsigt, det är en krigare du ser. 

O ja, det är mina armar.

 

 

Bitch mood on

Haha kommer älska denna dagen så mycket!!! Karma is a bitch så, ja, en mycket spännande dag har jag att förvänta mig

BETE ER SLYNOR!!

Något som gör mig så jävla grovt irriterad, är när människor som GÖR fel får all rädning. Men människorna som faktiskt försöker men är ärliga i sitt sätt får skit. Man behöver inte tycka om alla, och om man inte gör det, då ska man absolut inte LÅTSAS som det eller ännu mindre tvingas till det. 

Jag skulle mer än gärna hänga ut namn här på människor som jag anser sig bete sig väldigt omoget och respektlöst. Gråta är tydligen lösningen till allt. Men nu gör jag inte det PÅGRUND AV att jag antagligen får en anmälan få mig för kränkning mot människor jag inte tycker om. Trevligt, trevligt när det är yttrandfrihet i Sverige gott folk!

 

"Rätten att fritt hysa en åsikt och att uttrycka den i tal, skrift eller bild slås fast i den allmänna förklaringens artikel 19 liksom i konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, artikel 19. Yttrandefriheten har fått nya möjligheter i och med utbredningen av internet i världen. På bara en millidels sekund kan information och åsikter spridas till hundratusentals mottagare runt om i världen."

http://www.manskligarattigheter.se/sv/de-manskliga-rattigheterna/vilka-rattigheter-finns-det/yttrandefrihet 

 

O där har ni även bevis på att jag får säga och skriva vad FAN JAG VILL så hoppas ni accepterar det. 

Människorna som jag pratar om är väldigt starka tjejer. Dem står på sig och vågar säga vad dem tycker. Ärligare människor samt starkare människor känner jag faktiskt inte. Att få ta skit minst 4 gånger i månaden för att man står för vad man tycker. Det är ju helt sinnessjukt. Alla kan inte gilla alla och då ska man acceptera det.  De är starka tjejer och rycker mest på axlarna åt folks blickar och kommentarer, de vet om att de inte behöver bry sig och om någon är elak mot dem så säger dem ifrån och det ordenligt. Vad är då problemet om personen som börjar men får en tillsägelse börjar gråta och klaga hos andra människor som går på de som bara stått på sig. Hur jävla arg får man bli? 

Dessa tjejer är minst lika jävla trakaserade, från VUXNA, för att ingen jävel tror på dem. De är missförstådda för att de alltid säger vad dem tycker, och det gör mig så jävla arg att lipsillar som inte vågar stå för sina handlingar får all stöttning. 

Jävla idioter. Fyfan. Usch. Äcklas. 

 

 

Healthy

Kom hem för kanske en timme sen efter stallet! Hyfsat bra pass idag faktiskt, hon var fin och mjuk och vi red på galoppbanan så det var nyttigt för henne. 

När jag kom hem bytte jag om till myskläder och började med min mat. Jag detoxar ju kroppen nu så lever tekniskt sett bara på hälsosamma smotthies och vatten. Ytters lite kolhydrater mm. 

Gjorde en smoothie på spenatblad, avokado, frysta bär och havremjölk. Är inte super duper gott men jag trycker ner det i alla fall!

Sen åt jag fiberbröd med ägg på! Och nu har jag ju massor med energi för att sätta mig med mitt jävla plugg som tar emot något otroligt. Men,men, det är bara att köra på!

Muppbilder

Godmorgon! Idag började jag med att rena min kropp. Började dagen med havregrynsgröt utan sylt eller någonting, inget kaffe och en smoothie gjort på spenatblad, avokado och havremjölk. Smakade förjävligt men det ska ju vara bra liksom so why not. Dricker mycket vatten och allt annat. 

 

Sitter o har lektion med goa människor. Bjuder på lite bilder!

 

 

Feminism och annat bull

Folk kommer skrika rakt ut nu, säga att jag är dum i hela huvudet och gud vet vad. Dock, bryr jag mig inte ett piss so here you go!

Något jag inte kan förstå mig på, är dessa jävla feminister som tjatar om jämdstäldhet, absolut, det ska vi ha i vårt samhälle. Kvinnor och män ska tjäna precis lika mycket, det är ju en kanon bra grej att följa. Och självklart ska inte kvinnor ses som sexobjekt liksom, tjejers kroppar är lika värdefulla som en mans. Det är INTE okej att äga en annans persons kropp, skiter i om det är en man eller kvinna, det hör inte hit. Man ska aldrig kränka en annan människa. That´s it. Där håller jag till 100 procent med feminismerna, eller det kallar jag inte ens feminism, det kallar jag att ha något innanför pannbenet. 

Sen finns ju dem här, som jag inte kan förstå... 

MIN ÅSIKT ÄR :

Mina bröst, eller alla kvinnors bröst, är biologiskt ämnade för att producera mjölk till våra barn och ingenting annat. Det är ingen direkt könsdel, MEN dem är absolut mer intima än en mans bröstkorg. Varför ska jag springa runt och visa en intim del av mig för människor bara för att vara rebellisk? Det är ju ingen sex - del av kroppen, så VARFÖR gör ni en så stor grej av det alla feminister och går o visar dem? Bröst är något vackert som tillhör kvinnokroppen, varför nedvärdera din kropp för att vara rebellisk? Nu kommer måbga säga att "jag är stolt över min kropp och blah blah blah". Ja, men visst, skitbra! Men var stolt för dig själv och du vet ju att du är fin som du är! Så sluta skyll på feminismiska handlingar när det inte ens har med saken och göra, du vill bara visa din kropp utan att bli kallad att bli utvikt. Du kanske inte är en hora, men du säljer din kropp för likes på fb. Så sluta.

T.ex. Bröst är inget sexobjekt, sen lägger ni ut bilder när ni posar en sexig pose med era bröst och verkligen jävlas och tycker nästan det är kränkande mot själva jämdställdheten. Killarna ses som våldtäcksmän eller peddofiler om dem kommenterar något posetivt om bilden, det är ju det ni EGENTLIGEN vill, ni vill bara inte att någon annan ska veta om det. 

Så hissar faktiskt feministiska handlingar som jag anser är patetiska och överdrivna. Jämdställdhet, ABSOLUT. Visa brösten bara för att vara rebellisk? Haha, nej. En feminism som visar brösten är lika beroende av uppmärksamhet som 16 åringen som gör precis samma sak. Men det är ju okej när feminister gör det, annars är det ju bara sexigt och blah blah blah. 

 

 

Orkar inte. Skärp till er vafan!

 

http://nyheter24.se/debatt/792016-feminism-leder-inte-till-jamstalldhet

 

 

Min helg - bilder

Jag har spenderat min helg hos min fina och haft en riktigt bra helg. I lördags var jag och stylade wilma till ett projekt och hon blev super fin tycker jag. Vi har ju känt varandra i 12 år så det var skönt att träffa henne igen, inte setts på typ ett år nu då ingen av oss haft tid eftersom skolan tagit allt. Men vi hade riktigt roligt ihop, lyssnade på musik, drack kaffe och åt american pancakes. Med MASSOR av nutella haha! En riktigt fin vän de där, och antagligen en vän för resten av livet 

Lägger även ut hästbilerna jag lovade, har inte haft datorn på hela helgen så här kommer spam då!!!

Det börjar ta sig!

Underbart ridpass och imorgon kommer jag lägga ut massor av bilder från dagens dressyrpass då jag har min dator igen! Så länge lägger jag ut en bild från idag! Hon börjar musikal på sig igen och det är såå roligt!!👏🏻👏🏻

Att leva med psykisk ohälsa

Detta är nog en av världens mest dolda sjukdomar, även den mest missförstodda. Den är även en av de värsta att leva med, att stå ut med. När du är fysiskt sjuk kan du gå till doktorn, få behandling, du blir oftast frisk. Själen funkar inte likadant. Du kan få hur mycket terapi som helst, men det är inte säkert att du blir frisk ändå. Du kan kämpa som ett djur, men dina demoner på insidan försvinner ändå inte. Det är en tuff sjukdom utan hopp, för man tappar hoppet genom tiden av lidande.

Detta är något många människor inte förstår, det är en SJUKDOM. Precis som Cancer. En dödlig sjukdom. Som suger livet ur människor och man kan inte göra någonting för att hindra det. Det går inte bara säga till en person med t.ex. depression att "skärp till dig, sluta må dåligt". Du hade ju aldrig sagt till en människa med cancer att bara skärpa till sig och bli frisk, eller hur? Du väljer inte att bli psyksisk sjuk, du bara blir det. Du kan ha gener med dig som gör att du har lättare för att utveckla en sådan sjukdom. Precis som jag, jag har gener till det, men mitt liv utlöste sjukdom och jag har haft psyksik ohälsa i många, många år. 

Jag har också gått missförstodd genom livet. Vänner lämnar mig för att de inte kan förstå mitt beteende. Folk lämnar när de blir rädda, jag har nu förstått det. Och därför har jag väldigt svårt att lita på att människor faktiskt kommer stanna med mig och min sjukdom. Varje dag är det folk som ser ner på en, tycker att man är patetisk, att det inte är så farligt. Men min sjukdom har, precis som cancer, sugit livet ur mig alldeles för många gånger. Och egentligen, borde jag kanske inte sitta här om jag inte hade haft hjälp av psyket, BUP, behandlingar, psykriatriker, mediciner osv. Varje dag går jag på medicin, en hög dog på 150mg, för att klara av att fungera i sämhället. Tänka sig, att man faktiskt inte ibland kan leva utan medicinen. Hatar den känslan, men så är det. Tyvärr.

Hade jag fått bestämma hade jag velat bli frisk. Hade gett nästan allt för att bli det. Känlsan av att kunna gå upp och gå till skolan utan att få panikångest eller bli oeherhört stressad. Tanken av att fungera normalt. Det hade varit underbart. Slippa alla behandlingar hit och dit och bara få leva som en normal tonåring. Men nej, så ser inte mitt liv ut idag tyvärr, och har inte gjort på många år. 

 

När jag var som sjukast hade jag grovt självskadebeteende, aneroxia, bullimi, grov panikångest mm. Jag kunde helt enkelt inte gå till skolan. Jag bara låg i min säng dagar ut och dagar in. Jag drack endast te i flera veckor. Var jag uppe för länge från min säng så började jag gråta och fick panikångest. Detta pågick i ungefär 7 månader. Jag tod överdos på överdos, men jag sitter ju här så jag lyckades inte. Idag är jag ganska glad över det. Men då var jag mest förtvivlad. 

Varje dag var en kamp, men efter ändrade omständighet och medicin tog jag mig upp till ytan igen. Mitt mående går upp och ner, fram och tillbaka. Nu, mår jag förvånadsvärt bra. Är lugn i mig själv osv. Men jag kan inte lita på att jag känner så om en timme eller två. Jag tar en minut i taget och jobbar med min sjukdom. 

Som tur är, har jag en oerhört stöttande familj och vänner som förstår mig. Som kan hantera även mina sämsta sidor. Och för det är jag evigt tacksam över att dem finns i min vardag.

 

Detta är lite kort draget om hur det kan vara. Kommer antagligen skriva mer om liknande ämne snart igen!